vitainduecento

I lördags spenderade jag åtta timmar på hotell ekoxen i Linköping, anledningen till detta var att det var Ledarskap Bas 1 utbildning som jag höll i. Efter att ha spenderat rätt många timmar läsande material och förberedelse så insåg jag ganska snabbt på plats att det kanske inte var materialet som var det viktiga utan gruppen samt mina egna tankar och funderingar utifrån materialet. 

För att utveckla detta. Svenska fotbollsförbundet delar in ledarskap i fyra delar. Vi ska leda lärande, gruppens utveckling, kommunikation samt det jag fastnade för vårt eget lärande. I en grupp som den i lördags så var det ett lysande tillfälle att för min egen del luta mig tillbaka och reflektera över hur jag själv vill leda mitt lärande, hur jag vill bli bättre.

I mitt uppdrag inom ÖFF som spelarutvecklare finns egentligen fyra grundpelare, jag ska jobba med läger, tränarutbildning, SUP och zonverksamhet. Jag har enbart gått diplomkurs bas och det kanske egentligen borde krävas mer men ambitionen är ju att utveckla mig sjäv även via kurser. Men om man ser till mitt lärande min utveckling så tror jag att jag i dagsläget lär mig lika mycket av att t.ex hålla en ledarskapskurs eller träffa Torstorp P03 i ett SUP besök eller att coacha FFK senior under en match. 

För att förenkla resonemanget. Det jag lever på i mångt och mycket som ledare är att vara engagerad och jobba aktivt som instruktör. Alltså utvecklas jag vid varje tillfälle jag får jobba med detta. En av uppgifterna i Ledarskap Bas 1 är att utveckla sin ledarfilosofi. Jag börjar mer och mer få en klar bild av hur jag vill vara och det är något jag utvecklar och funderar på varje gång jag jobbar med fotboll på något sätt. Hur kan jag förbättra mig själv för att optimera min egen utveckling. Ibland önskar jag att jag själv blev mer utvärderad än vad jag blir då jag inte förrän den sista månaden haft ett resultat att utvärdera. 

Men vad ger mest, vem vill man helst träffa som spelare, ledare när någon från ÖFF kommer. En som ständigt vill utvecklas eller den som har flest kurser på pappret. Jag vet inte, många önskar nog det där stora namnet. Men jag vill tro att jag har lika mycket att ge, dock utan den rutin som är livsviktigt för att komma långt inom yrket. Det är när man aktivt jobbar med sig själv och hela tiden försöker se utvecklingsmöjligheter i sig själv man blir bättre tror jag. Inte hur många kurser, sidor i böcker eller sajter man har besökt. Och framförallt tror jag att genom att ständigt kommunicera med sin omgivning som ledare ger mer feedback än vad man kan få under några få kurstillfällen även fast den feedbacken kanske är livsviktig för att ta dom sista stegen i sin tränargärning.

Funderar lite grann på den här fantastiska frimånaden. Ursprungt till det var att vi hade en reporter från Folkbladet på dagens träning som undrade om målsättningen för nästa år. Naturligtvis söker han ett resultatmål typ som övre halvan, hänga kvar eller vinna serien, ja helt enkelt vart vi hamnar. När frågan kom så tittade både jag och "Hetala" på varandra och svarade ärligt, vi ska ha jäkligt kul ihop kring resultat kom igen den 15 December. 

När man som jag och alla andra i Finspångsfotbollen jobbar på det vi kan kalla gärdsgårdsnivå så är det egentligen alltid att köpa grisen i säcken att skriva på ett tränarkontrakt innan den 15/12. Du har ju ingen aning om vilken trupp du har, du har ingen aning om vilken ambition och målsättning du kan sätta. Att jag hoppade på detta uppdrag trots diverse anbud på lite högre nivå är ju att jag verkligen tror att vi an göra något bra och att det kan locka spelare till vår verksamhet. Men om ett år kanske de drar igen och vi kan inget göra mer än att pröjsa 3000:- per spelare och kalla dom icke amatörer.  

Jag och "Hetala" kommer på söndag stå och prata målsättning med verksamheten, men vad kan vi egentligen säga. Vårt mål är att sälja in ett koncept och visa att vi vill något med den verksamhet vi kommer bedriva. Men samtidigt att stå och prata om ett resultat inför potentiella nyförvärv är ju i på vår nivå helt bortkastat. Vi kan inte sätta ett mål med någonting förrän egentligen vid juluppehållet. Då har vi kanske tappat några spelare för att det inte händer något. Allt är nuförtiden spelarnas marknad och vi ledare och klubbarna kan bara hoppas på de bästa och vissa upp ett så bra koncept som möjligt

Det var bra när frimånaden kom för 10 år sedan eller vad det nu var. När det uttnyttjades av klubbar högre upp som sedan kontrakterade spelaren varpå det betalades utbildningsbidrag. Men som det är nu och som klimat är nu börjar det bara bli löjligt. Nästan lika löjligt som att mina förra klubb begärde pengar när jag gick till FFK för att jag inte hade bestämt mig under frimånaden. 

Under gårdagen spenderas ett gäng timmar ute i Igelfors igen. Igelfors känns mer och mer som en av hemmaplanerna som ledare då det ofta spenderas rätt många timmar i sträck där varje gång man tar plats ute i idyllen. Vem vet om 30 kanske man startar upp det för tillfället vilande a-laget och gör en satsning, ja kanske mot femman iaf. Fast förmodligen blir det inte så.

Det vi under lördagen bedrev var de klassiska vad jag förståt zonmatcherna som egentligen är den riktigt upptakten inför Östgötalaget. 72 heta lirare födda 99 var på plats och som jag uttryckte på FFK bloggen härom veckan riktigt kul med så många lirare från FFK. Efter ytterligare ett återbud så kom faktiskt en FFK kille till med vilket ju är jäkligt kul. Vi får ju se hur truppen ser ut i slutet av Dec men kan ju finnas plats för lite yngre talanger också. 

Hur som helst så kommer de reflektioner jag gjorde

 

• Många spelare är otroligt lyhörda och suger åt sig som svampar när man ger tips och ideér. 
• Det finns väldigt mycket talang runt om i distriktet. 
• Det är inte bara spelarna som utbildas utan allt fotbollssnack runt om är en stor utbildning även för mig som ledare.
• En viktigt del för att skapa ett vinnande team är att trivas ihop med den andra ledaren i det här fallet.
• Det var mindre komplicerat än vad jag trodde att ta ut 16+2 till Igelfors men även vilka spelare som faktiskt ska lyftas i efterhand. Väldigt intressant att vi ledare var så överens också.
• Jag är fortfarande obesegrad som zonkapten. En oavgjord och en seger om man ser till resultat.

I min vardag jobbar jag i dagsläget med två olika uppdrag vilka kan ses som väldigt olika. Dels inom ÖFF där fokus är på utbildning, utbildning av spelare, ledare och även en stor del av utbildning för min egen del. Nu har jag ju även tagit ett ansvar som seniortränare och även fast det är i div.5 så är miljön naturligtvis mer resultatorienterad. Jag ska väl inte neka till att det känns lite skrämmande men även spännande att ha ett ansvar över att nå ett resultat efter många månades arbete mot det. Jag vet inte riktigt hur dessa två ska kunna jämföras fullt ut men ändå kan jag tycka att verksamheterna är oerhört lika på många sätt även fast fokus kanske ligger på olika saker.

 

Som ledare inom ÖFF är det som sagt fokus på utbildning och träningarna syftar hela tiden till att tydliggöra små saker som spelarna kan utveckla, ja ibland även stora saker men i slutändan är det de små detaljerna vi jobbar med. Det är väl också där jag kanske ser min största fördel som tränare, utbildningsdelen, den andra delen har jag kanske inte riktigt så mycket erfarnhet av. Att under press ta rätt beslut och förändra matchbilder genom små förändringar i taktik osv, i det fallet för att nå ett resultat. Att då få samarbeta med någon som har den rutinen i det här läget känns ju kanon.

 

Men tankarna kring träning och utveckling måste ändå finnas med. Att i division.5 säga att det finns färdiga fotbollsspelare är nog ganska fel. Även fast spelarna håller till i femman måste vi utbilda och utveckla dom. I mitt yrke som lärare så brukar man säga att, "jag kan inte kräva att någon kan något förrän jag förmedlat den kunskapen till personen". Precis så vill jag även jobba som tränare, jag kan ju inte ställa krav på någon att personen ska veta hur vi sätter vår första press om vi inte tränar på det. Och även om en sådan grej kanske ligger under träningsfokus för ett resultat så är det ju ändå utbildning. Jag har under många av mina fotbollsår haft ledare som ställt krav men som inte överhuvudtaget gett spelarna verktygen för att möta kraven. 

 

Där tror jag mina dubbla uppdrag kan ge en väldigt bra kombo. Genom att utbilda spelarna kommer vi också nå resultat, inte genom att ställa krav och svära över att spelarna inte kan något. Jag tror detta är viktigt oavsett om jag är i Lindö F13 eller i FFK senior och jag kommer ha jätte nytta av ÖFF i FFK och vice versa. 

Men finns det någon miljö där man kan jobba enbart för resultat, jag skulle säga i landslaget ev, annars är all fotboll iaf i Sverige utbildande då vi har få färdiga spelare i Sverige. Att då tro att man på div.3-4-5 nivå enbart kan spela och träna för resultat är otroligt fel. Och gör man det tror jag inte man når några högre höjder som tränare. Det är kombon som gör att man lyckas, tillsammans med att vara engagerad, skapa en bra gruppharmoni och en massa andra saker. 

Livet kan ju se olika ut och man hamnar ofta på villovägar mer än en gång i livet. Att man varit ute på villovägar runt om i vårt avlånga land är ju ganska klart då mellanlandningarna varit många runt om i Sverige. Numer har man slagit sig till ro i en lagom stor stad och äntligen börjat hitta hem känns det som. Tänkte ge en kort update för gamla läsare kring vart jag just nu befinner mig i livet

Ett nytt tränaruppdrag är ju otroligt roligt. Efter några års utbildning fick man till en början uppdraget att jobba med fotboll på kvällstid inom förbundet. Fantastiskt kul och har träffat många trevliga figurer under året lopp inte minst under de fantastiska dagarna i Mönchengladbach i Mars. Klubbesök, tränarutbildningar och zon verksamhet är bara några saker som man hunnit med under åren och på lördag är det Igelfors som gäller och zonturnering med Linköpings zonen som jag är kapten för.

Har även hunnit med att varva ned med spelandet i div.5 och gjort ett misslyckat år i distriktets näst sämsta serie. Istället för att trappa ned ytterligare kom frågan om jag var intresserad av att träna laget tillsammans med Reijmyres svar på Tommy Söderberg och naturligtvis tackade jag ja till den möjligheten. Så 2014 är jag också tränare i Finspångs FK och vår resa har börjat intensivt och roligt.

På det mer personliga planet lever vi och frodas och just nu är jag pappaledig och hänger med Siri varje dag. otroligt kul och utmanande då man har hand om en lite tjej på nästan 14 månader. Vi bor som sagt i Finspång där livet rullar på i lagom takt och jobbar gör jag i Norrköping. Idrott och Historia står mestadels på schemat även fast det bryter av med Hälsopedagogik och Träningslära ibland. En stor utmaning men också det kul och inspirerande.

 

 

Nu kommer bloggen börja leva igen. Några har ju faktiskt besökt den ända sedan nedläggningen och uttåget ur MAI 2012. Bloggen kommer som sagt vi starta om nu och syfta mot fotboll i stora drag, ungefär som tidigare dock med en mer personlig touch. Numer är jag spelande/tränare för Finspångs FK (div.5) dock delat ansvar samt jobbar som spelarutvecklare inom Östergötlands Fotbollsförbund. De mesta jag skriver om kommer som sagt syfta mot dessa två uppdrag. Så häng med igen och förhoppnignsvis kommer ni kanske få lite nyttiga träningstips eller ideér.