vitainduecento

Livet kan ju se olika ut och man hamnar ofta på villovägar mer än en gång i livet. Att man varit ute på villovägar runt om i vårt avlånga land är ju ganska klart då mellanlandningarna varit många runt om i Sverige. Numer har man slagit sig till ro i en lagom stor stad och äntligen börjat hitta hem känns det som. Tänkte ge en kort update för gamla läsare kring vart jag just nu befinner mig i livet

Ett nytt tränaruppdrag är ju otroligt roligt. Efter några års utbildning fick man till en början uppdraget att jobba med fotboll på kvällstid inom förbundet. Fantastiskt kul och har träffat många trevliga figurer under året lopp inte minst under de fantastiska dagarna i Mönchengladbach i Mars. Klubbesök, tränarutbildningar och zon verksamhet är bara några saker som man hunnit med under åren och på lördag är det Igelfors som gäller och zonturnering med Linköpings zonen som jag är kapten för.

Har även hunnit med att varva ned med spelandet i div.5 och gjort ett misslyckat år i distriktets näst sämsta serie. Istället för att trappa ned ytterligare kom frågan om jag var intresserad av att träna laget tillsammans med Reijmyres svar på Tommy Söderberg och naturligtvis tackade jag ja till den möjligheten. Så 2014 är jag också tränare i Finspångs FK och vår resa har börjat intensivt och roligt.

På det mer personliga planet lever vi och frodas och just nu är jag pappaledig och hänger med Siri varje dag. otroligt kul och utmanande då man har hand om en lite tjej på nästan 14 månader. Vi bor som sagt i Finspång där livet rullar på i lagom takt och jobbar gör jag i Norrköping. Idrott och Historia står mestadels på schemat även fast det bryter av med Hälsopedagogik och Träningslära ibland. En stor utmaning men också det kul och inspirerande.

 

 

Att jobba är nödvändigt men inte alltid sådär fantastiskt roligt. Även fast jobbet i sig går an de flesta dagar så är det ibland jobbigt att lämna hemmet. För tillfället har jag en sambo som är sjuk, ont i halsen och allmänt risig samt en dotter som knappt kan andas. Frustrationen är stor hos de båda och själv är man iväg och jobbar och kan inget göra. Det är dagar som denna som man verkligen känner att man inte räcker till. Men det kanske är så, att livet just nu egentligen handlar om att vara missnöjd med sig själv för att man inte räcker till. 

Fick ett samtal från en gammal vän förra veckan. Ett intressant erbjudande som ska förhandlas lite kring. Det kanske inte längre är så att jag har rubriken retired i mitt CV. Vi får se. 

Sitter även och kika på dopinbjudningar. Otroligt svårt att veta var gränsen går. Vilka ska bjudas och vilka inte, vilka hade jag förväntat mig att bli bjuden av och vem kan bli grinig över att inte få en inbjudan. Ja de där är en djungel. Men tror ändå vi har hittat någon form av balans för hur urvals systemet ska gå till. Dock är en annan svårighet huruvida man ska bjuda dom man egentligen vet inte kommer, men samtidigt tar illa vid sig vid att inte få en inbjudan.