Så var 2011
Ett år har gått, jag har läst oändligt många olika krönikor om hur året har varit, många listor har gjorts kring vad som varit bra och dåligt. Mycket har analyserat och den här tiden måste vara den bästa tiden för den moderna pressen då i stort sett alla media fylls med en massa olika tillbakablickar. Men det skapar en go stämning och är riktigt trevligt, ska själv försöka ge mig på ett försök att se vad som hände under 2011 i den gula tröjan. Mitt första år i MAI.
Tänkte göra de enkelt för mig att skriva ned ett par saker som etsat sig kvar i mitt minne hela vägen fram till nu.
Min första träning så hade jag väll knappt flyttat upp. Friberg fick med mig och jag möttes i Dackehallen av en stor skara människor. Ja ett stort intresse fanns i föreningen för laget, det var en oerhört viktigt del i att det blev MAI. Sedan en sak som jag alltid kommer ta med mig var att jag fick en kram och blev hälsad välkommen med en bulle och kaffe första träningen av Sara och Lennart. Det kändes lite som att komma någonstans där man var välkommen direkt.
Minns tillbaka till min andra träning, som ny i föreningen ville man göra så bra som möjligt ifrån sig och otränad både fysiskt och tekniskt så gick det ju sådär. Det jag lyckades med den träningen var att springa på lite folk till höger och vänster och framförallt en herre som senare skulle bli ruskigt avgörande för Mjölby fotbollen råkade illa ut. Två gånger vet jag att jag va sen och hamnade i vägen, ja egentligen av misstag och det slutade med att spelaren valde att gå hem från träningen. Det var min start i föreningen.
Första gången jag tillbringar en försäsong på konstgräs, tidigare har det varit inomhus eller något hård grusplan som varit platsen för januari och februari träningen för min del. Men det var nog också det som gjorde att jag tillslut hittade tillbaka till någorlunda nivå i spelet. Att få träna under så lång period var riktigt bra och skönt för mig och även fast det gick sådär tills man blev flyttad till rätt position :).. :). så kände jag att jag äntligen efter fyra år utan seriös fotboll kunde slå en passning igen.(ja Hovmantorp var mest en kul grej på hyfsad nivå)
Förhoppningarna var ganska höga iaf från min sida och jag trodde mer på laget än vad vi lyckades visa. Tycker inte vi var sämre än något annat lag mer än möjligtvis Kisa som vi inte hade mycket att sätta mot när vi mötte dom borta. Inför säsongen hade jag faktiskt en förhoppning på att kunna ta en topp tre placering men det blev sådär. Mycket olika personer som spelade och sällan alla med på träningarna gjorde att motivationen sjönk och det blev ett par höstmatcher som inte ritkigt var så bra som man ville.
Höstderbyt mot Södra måste också nämnas. Inte vår bästa match under året men en välgenomförd match och vi fick iaf visa att vi var ganska bra när vi väl fick ihop det. Förhoppningsvis kan vi närma oss den nivån till nästa år även när vi möter Karle eller Liu.
Två saker som jag ser tillbaka på med bitterhet är dels domarinsatserna i båda derbyna. Där borde förbundet verkligen tänka till och faktiskt tillsätta domare som klarar av matcherna. Hemma derbyt är domartrion direkt avgörande medans i bortaderbyt avgör han inte matchen men hans oförmåga skapade många farliga situationer, konstigt att ingen blev rejält skadad.
Den andra saken är Liu matchen, jag kan fortfarande inte först att vi inte fick segern med 3-0 och W.O. Den arrangerande föreningen är väll på alla nivå ansvariga för sitt arrangemang och då bör det väll rimligtvis vara så att Liu även fast de hyr är ansvariga för att matchen ska kunna genomföras. Borde det inte då vara deras ansvar att se till att lyset är tänt och kan de inte fixa det borde inte vi få tre poäng. Så enkelt är det i min värld.
Men summa summarum från 2011 så har det varit en grymt kul säsong. Jag tror även 2012 kommer bli ännu roligare när det gäller resultat och inblandning i slutstriden.
Tänkte göra de enkelt för mig att skriva ned ett par saker som etsat sig kvar i mitt minne hela vägen fram till nu.
Min första träning så hade jag väll knappt flyttat upp. Friberg fick med mig och jag möttes i Dackehallen av en stor skara människor. Ja ett stort intresse fanns i föreningen för laget, det var en oerhört viktigt del i att det blev MAI. Sedan en sak som jag alltid kommer ta med mig var att jag fick en kram och blev hälsad välkommen med en bulle och kaffe första träningen av Sara och Lennart. Det kändes lite som att komma någonstans där man var välkommen direkt.
Minns tillbaka till min andra träning, som ny i föreningen ville man göra så bra som möjligt ifrån sig och otränad både fysiskt och tekniskt så gick det ju sådär. Det jag lyckades med den träningen var att springa på lite folk till höger och vänster och framförallt en herre som senare skulle bli ruskigt avgörande för Mjölby fotbollen råkade illa ut. Två gånger vet jag att jag va sen och hamnade i vägen, ja egentligen av misstag och det slutade med att spelaren valde att gå hem från träningen. Det var min start i föreningen.
Första gången jag tillbringar en försäsong på konstgräs, tidigare har det varit inomhus eller något hård grusplan som varit platsen för januari och februari träningen för min del. Men det var nog också det som gjorde att jag tillslut hittade tillbaka till någorlunda nivå i spelet. Att få träna under så lång period var riktigt bra och skönt för mig och även fast det gick sådär tills man blev flyttad till rätt position :).. :). så kände jag att jag äntligen efter fyra år utan seriös fotboll kunde slå en passning igen.(ja Hovmantorp var mest en kul grej på hyfsad nivå)
Förhoppningarna var ganska höga iaf från min sida och jag trodde mer på laget än vad vi lyckades visa. Tycker inte vi var sämre än något annat lag mer än möjligtvis Kisa som vi inte hade mycket att sätta mot när vi mötte dom borta. Inför säsongen hade jag faktiskt en förhoppning på att kunna ta en topp tre placering men det blev sådär. Mycket olika personer som spelade och sällan alla med på träningarna gjorde att motivationen sjönk och det blev ett par höstmatcher som inte ritkigt var så bra som man ville.
Höstderbyt mot Södra måste också nämnas. Inte vår bästa match under året men en välgenomförd match och vi fick iaf visa att vi var ganska bra när vi väl fick ihop det. Förhoppningsvis kan vi närma oss den nivån till nästa år även när vi möter Karle eller Liu.
Två saker som jag ser tillbaka på med bitterhet är dels domarinsatserna i båda derbyna. Där borde förbundet verkligen tänka till och faktiskt tillsätta domare som klarar av matcherna. Hemma derbyt är domartrion direkt avgörande medans i bortaderbyt avgör han inte matchen men hans oförmåga skapade många farliga situationer, konstigt att ingen blev rejält skadad.
Den andra saken är Liu matchen, jag kan fortfarande inte först att vi inte fick segern med 3-0 och W.O. Den arrangerande föreningen är väll på alla nivå ansvariga för sitt arrangemang och då bör det väll rimligtvis vara så att Liu även fast de hyr är ansvariga för att matchen ska kunna genomföras. Borde det inte då vara deras ansvar att se till att lyset är tänt och kan de inte fixa det borde inte vi få tre poäng. Så enkelt är det i min värld.
Men summa summarum från 2011 så har det varit en grymt kul säsong. Jag tror även 2012 kommer bli ännu roligare när det gäller resultat och inblandning i slutstriden.
