Är fusk okej?
En het potatis som alltid går att diskutera. Dock kan jag helt ärligt säga att i vissa sammanhang förväntar man sig inte en diskussion i ämnet. Jag kan väll ärligt erkänna att det finns situationer jag hamnat i inom fotbollen och handbollen där jag inte gjort allt för att stå upp vid en närkamp eller gjort allt för att dra bort handen/foten från bollbanan men jag skulle aldrig uppmuntra någon att göra detta. Att det då finns personer som helt ärligt står för att man tycker att det är okej för spelare att fuska för att vinna framgång för sitt lag måste jag säga är ganska oroväckande. Färre och färre domare finns och de kritiseras mer och mer. När det då finns människor inom fotbollen som säger att det inte ska diskuteras om en forward filmat till sig en straff eller gjort mål med handen kring rätt eller fel känns inte positivt för fotbollen. Motiveringen var självklar för honom att man vet ju inte om han gjorde det med flit och då är det okej och då kan man ge honom en klapp på axeln efteråt. Om detta är synen på fusk, gör vi de lätt eller svårt för fotbollen att följa reglerna då?
Men det är inte de viktigaste här..
Men det är inte de viktigaste här..
Utan här kommer dagens lista som handlar om, topp fem största idrottsbesvikelser
5. AIK:s degradering 2004
Den enda riktiga besvikelsen jag själv inte kunde påverka. Efter ett par år av pajaskonster i styrelseleden i AIK så tog gamla spelare Patrik Englund över. Och vi fans som följde lag fick inte direkt några positiva bilder av en man som efter varje match förklarade hur laget va på gång och att de började hitta rätt. Och det kan vi alla enas om att så inte va fallet.
4. Gamla södra målvaktens insats på linjen 2011
En mer nutida händelse, både av anledning av att MAI är aktuellt men även för att det var riktigt länge sedan jag känt mig så grymt besviken efter en match. Både huvuddomaren och framförallt mannen som kom med Södra väska till matchen gjorde allt för att förstöra för oss. Båda lagen uppträdde bra hela matchen och stämningen var kanon på plan. Men då klev domarteamet in och först tog en av de sjukaste utvisningarna jag varit med om samt släppte en tre meters offside och Södra segern var ett faktum. Nu ska jag tillägga att Södra naturligtvis kunde ha vunnit även utan dessa felaktiga domslut men allt fokus efteråt och alla mina tankar kring matchen kretsar än idag om hur bortdömda vi blev under mitt första "riktiga" Mjölby derby.
3. Misslyckandet att ta sig upp i etta 2008-2009
Växjö HF gjorde en storsatsning där man fick vara med. Målet var högt uppställt och serieseger var målet. Vi gjorde en bra höst och va med i toppen och allt kändes gött. Men något hände under våren, vi fick lite skador och kastade bort ett par matcher. Så från att under hösten vara det bästa laget i serien till att under våren gå skit var något otroligt jobbigt. Och vi missade också avancemang till division 1 med 2 plusmål till ett riktigt jävla skitlag i form av Lågan som absolut inte var värda platsen.
2. Uttåget ur ICA cupen 1998
Enda gången jag verkligen gråtit efter en dålig prestation av mig och det lag jag varit en del av. Vi åkte till Ystad och skulle ta oss till steg 5 alltså sm-slutspelet i handboll. Vi hade vad jag tror haft en bra chans att hävda oss där också och kanske till och med kunna vinna eller iaf ta en topp fyra plats i Sverige. Istället kastade vi bort match efter match och en intern måltävling mellan två "stjärnor" förstörde för hela gruppen. Vi komer fyra av fem lag och bommade att gå vidare med en poäng. Besvikelsen är faktikt fortfarande ganska stor kring detta då det förmodligen var min enda chans att vinna ett sm-guld.
1. Förlusten mot Södra FF fotboll 2004
5. AIK:s degradering 2004
Den enda riktiga besvikelsen jag själv inte kunde påverka. Efter ett par år av pajaskonster i styrelseleden i AIK så tog gamla spelare Patrik Englund över. Och vi fans som följde lag fick inte direkt några positiva bilder av en man som efter varje match förklarade hur laget va på gång och att de började hitta rätt. Och det kan vi alla enas om att så inte va fallet.
4. Gamla södra målvaktens insats på linjen 2011
En mer nutida händelse, både av anledning av att MAI är aktuellt men även för att det var riktigt länge sedan jag känt mig så grymt besviken efter en match. Både huvuddomaren och framförallt mannen som kom med Södra väska till matchen gjorde allt för att förstöra för oss. Båda lagen uppträdde bra hela matchen och stämningen var kanon på plan. Men då klev domarteamet in och först tog en av de sjukaste utvisningarna jag varit med om samt släppte en tre meters offside och Södra segern var ett faktum. Nu ska jag tillägga att Södra naturligtvis kunde ha vunnit även utan dessa felaktiga domslut men allt fokus efteråt och alla mina tankar kring matchen kretsar än idag om hur bortdömda vi blev under mitt första "riktiga" Mjölby derby.
3. Misslyckandet att ta sig upp i etta 2008-2009
Växjö HF gjorde en storsatsning där man fick vara med. Målet var högt uppställt och serieseger var målet. Vi gjorde en bra höst och va med i toppen och allt kändes gött. Men något hände under våren, vi fick lite skador och kastade bort ett par matcher. Så från att under hösten vara det bästa laget i serien till att under våren gå skit var något otroligt jobbigt. Och vi missade också avancemang till division 1 med 2 plusmål till ett riktigt jävla skitlag i form av Lågan som absolut inte var värda platsen.
2. Uttåget ur ICA cupen 1998
Enda gången jag verkligen gråtit efter en dålig prestation av mig och det lag jag varit en del av. Vi åkte till Ystad och skulle ta oss till steg 5 alltså sm-slutspelet i handboll. Vi hade vad jag tror haft en bra chans att hävda oss där också och kanske till och med kunna vinna eller iaf ta en topp fyra plats i Sverige. Istället kastade vi bort match efter match och en intern måltävling mellan två "stjärnor" förstörde för hela gruppen. Vi komer fyra av fem lag och bommade att gå vidare med en poäng. Besvikelsen är faktikt fortfarande ganska stor kring detta då det förmodligen var min enda chans att vinna ett sm-guld.
1. Förlusten mot Södra FF fotboll 2004
Ytterliggare en händelse detta år som inte direkt var så rolig. När vi inledde säsongen var vi inställda på en plats på övre halvan och vi hade värvat bra och vi trodde på de vi gjorde. Vi hade faktiskt en trupp med potential att kriga i toppen. Men en rekord jämn division fyra serie skulle till slut avgöras under kall/mörk höstdag på Årby IP med elljus. Dock inte toppstriden utan kampen kring att hänga kvar. Vi tar ledningen och är bättre men två misslyckade rensningar gjorde att Södra vände och vann med 2-1 och division fem var ett faktum. Min skor hamnade i soptunnan på Årby och jag lovade mig själv att aldrig mer spela fotboll. Men ja,, de stämde ju inte.
